Det onda och det goda kolesterolet

Kolesterol, fettsyror och triglycerider är inte vattenlösliga och kan därför inte transporteras runt i blodkärlen på egen hand. Det ”onda” och det ”goda” kolesterolet syftar på de lipoproteiner som transporterar blodfetterna i blodet. De två vanligaste lipoproteinerna är: LDL (Low Density Lipoprotein) och HDL (High Density Lipoprotein). Lipoproteinerna binder sig till olika ställen i kroppen och frisätter blodfetterna där de behövs.

LDL – det ”onda” kolesterolet

LDL kallas ofta för det ”onda” kolesterolet och är det lipoprotein som transporterar kolesterol från levern och ut i cellerna. Dessa tar emot kolesterolet och använder det som behövs. Om det finns mer kolesterol i blodet än vad cellerna kan ta emot, uppstår ett överskott som leder till förhöjda LDL-nivåer.

LDL-kolesterolet har en tendens att ”klibba fast” vid blodkärlens väggar. Därför är det oftast LDL man finner vid åderförkalkning, så kallad ateroskleros. LDL utgör 60-70 % av kolesterolet i blodet. Förhöjda nivåer av LDL-kolesterol är en betydande riskfaktor för olika hjärtkärlsjukdomar. När man pratar om faran med höga kolesterolvärden är det höga nivåer av LDL-kolesterol man syftar på.

En del personer har en ärftlig nedsatt förmåga att hantera LDL-kolesterol och riskerar därför i ännu högre grad att drabbas av hjärtkärlsjukdom. Genom att sänka LDL-kolesterolet kan man minska risken för hjärtkärlsjukdom.

HDL – det ”goda” kolesterolet

Det lipoprotein som tar med sig kolesterol tillbaka till levern för återvinning eller utsöndring från kroppen, kallas HDL (High Density Lipoprotein). 20-30 % av kolesterolet i blodet består av HDL.

Höga nivåer av HDL anses minska risken för hjärtkärlsjukdom och kallas därför för ”det goda” kolesterolet. Förhållandet mellan HDL och det onda LDL-kolesterolet används för att bedöma risken för hjärtkärlsjukdom.